Om någon skulle fråga mig vad som händer i mitt liv för stunden, skulle jag enbart stirra konstigt och gå iväg sakta. Utan att bryta ögonkontakt.
Varför? För jag själv inte riktigt har koll. Allt känns väldigt rörigt, skolstressen börjar bygga upp sig till de vanliga nivåerna och jag känner att jag behöver mer och mer choklad för att ha en stabilare ”känslokurva”. Det är hilma stört. Jag vill träffa elin mer, men hinner inte. Det är fail!!!!! Jag vill träffa gänget mer, men hinner inte det heller, jävligt fail!!! Jag har typ max en dag under veckan som jag kan umgås med någon (kanske lite mer för elin ;D) och då faller det till den som jag tycker om väldigt väldigt mycket för att annars skulle jag sprängas. Lite typ. Egentligen är max utan Z två dagar, men det är svårt att hinna med. Jag orkar inte riktigt dethär tempot länge till. Jag saknar att komma hem från skolan och inte göra ett skit, men nu känns det som att jag mäste göra läxor innan jag sätter mig ner, för annars somnar jag. Inte så hållbart.
Och jag hatar verkligen innerligt att sakna.
(PS; Jag hittade precis massa AWESOME Earthbound-remixer, de får mig att bli lite gladare iallafall :3)
Jisses tjejen, det där kan omöjligt hålla i längden. Ta hand om dig innan krafterna tar slut totalt! Försök varva ner, känna av tiden, kolla över allt som behöver göras och träffa/prata med de du saknar och vill ha nära. :)
Jooo, idag har jag träffat folk samt tagit det lungt, och imorgon ska jag träffa lite fler samt ta det lungt. Men, skolan finns kvar och trycket ökar ju lite då man fått MVG i en kurs och sen blev det helt plötsligt jättesvårt …. Man känner ingen press alls tyyyyp.. :C